Ett långt inlägg om prov =P

Sitter här och försöker i min enfald skapa någon typ av vettig heltäckande examinering för hela A-kursen i samhällskunskap, uppdelad på tre moment. Samhällslärarna på skolan (Jag, YKA och PNO) pratade om vilka möjligheter vi har till samarbete på den punkten för att möta betygskriterier och mål. Vad vi konstaterat är att vi (som väl är) utgår från liknande tankar när vi lägger upp kurser. Kan vi skapa förutsägbara och vettiga examineringsuppgifter för särskild prövning (när man behöver tenta upp en hel kurs) eller för den som behöver skriva upp moment som fattas?

Min tanke har från början varit att det ska bli gångbart med stora områden i en enda eller ett par examinationsuppgifter. En samhällskunskapskurs är på 100 poäng och det innebär alltså in alles hundra arbetstimmar - går det att beta av vid ett enda tillfälle överhuvudtaget? Den enda nyckeln jag kan hitta är förtrogenhet. Om vi antar att eleven vid tillfället har haft god tid att sätta sig in i kursen - vart lägger vi då gränsen för vad som är rimligt att vara förtrogen med?

Jag vill föreslå att en eventuell examination på samhällskunskap A kan vara något annat - nej att det behöver vara något annat än det vi är vana vid. Men det kommer ställa helt andra krav. Min tanke är att ge en begränsad tid att lösa ett problem, ge svar på vidgade frågor, helt utan krav på närvaro i lektionssalen. Ett helt fritt användande av alla material som för eleven finns tillgängliga. Det är utifrån min tolkning precis det som kursplanen efterfrågar. För vad är egentligen förtrogenhet med ett material? Är det förmågan att rapa upp detaljer på papper eller förstå, utveckla, lära vidare? Kursplanen efterfrågar att eleven skall kunna arbeta och förhålla sig till källor.

Det kommer vara helt omöjligt för någon som inte varit på en enda lektion eller läst en enda rad i kursen att kunna sätta sig in i materialet. Naturligtvis har denna gränsdragning inte uppkommit för att "sätta dit någon" utan måste ses som en rak konsekvens av kursplanen. Samhällskunskap som sådant är ett pluggämne - det är inte så mycket mer med det. Den stora möjligheten ämnet har är dock att vägarna in i kunskapen är mycket stora. Självklart är det så att jag utifrån en normerande syn framhäver mitt eget ämne som väldigt lättillgängligt. Jag är medveten om att samhällskunskap, fysik, biologi, matematik alla är lätta om du som mottagare har ett redan grundlagt intresse för frågorna. Samhällskunskapen har liksom fysiken fördelen att det hela tiden omger oss. Men där gravitation (naturlag) sällan väcker ilska (ja ok, om vi ramlar då kanske) eller glädje för oss som tar den för given så gör onekligen t.ex. kommunallagen, sociallagen, och tillämpningarna av dem det (människolag). På så sätt kan vi som lärare hämta relevans - men hur duktiga är vi på det?

Examinationsformer blir ofta i formen av prov vilket innebär att en elev sitter i ett rum och utan andra tillåtna hjälpmedel än penna och suddgummi ska kunna svara på ett antal frågor läraren kan svaret på och förväntar sig att eleven också ska kunna efter att ha läst den tilldelade instuderingstexten. Stämmer det? Jag har naturligtvis gjort det själv - och ofta har det varit för att kunna få ett underlag som 1. är lättare att bedöma och 2. för eleven är bekvämt och lättigenkännerligt. Samtidigt - vad handlar det om mer än korvstoppning? Vad grundar sig vårt behov av provvakter egentligen på?